Målarglädje

Sedan flytten tillbaka till Hagens förskola jobbar fröken Vincent som vikarie på förskolan. Ibland är han på Lovisas avdelning och ibland är han hos Matteus. Fröken Vincent är fantastisk på att teckna och har vid det här laget ritat en hel pärm full med bilar, motorcyklar, brandbilar, racerbilar, motorcyklar, rymdraketer, eldsprutande drakar o.s.v. som flitigt kopieras på barnens begäran för att färgläggas. Matteus, som tidigare praktiserat less is more på teckningar, har plötsligt börjat färglägga som aldrig förr. Greppet om pennan har utvecklats och med stor koncentration fyller han i fält efter fält med en bestämd färg.

Nu har mamma äntligen blivit färdig med sekretären och flyttat över sina skrivbordssaker till den. Tanken var väl från början att det stora skrivbordet sedan skulle ersättas av ett mindre, men den tanken gavs upp i samma stund som Matteus kom med den briljanta idén om att göra mammas gamla plats till ritbord. Så i fredags, när barnen kom hem från förskolan redan strax efter lämning (eftersom Lovisa kastade upp frukosten igen) inredde vi rithörnan. En folder om Alfons Åberg i Göteborg blev det första som hamnade under Matteus penna. Sedan dess har Matteus säkert suttit flera timmar sammanlagt under helgen och målat och målat. Just nu håller han på med en teckning till morfar. Koncentrationen är stenhård - ingenting från omvärlden når honom. Det är bara han, pennan och teckningen.

Lovisa bryr sig om dockorna. Hon kallar dem alla "gocka", även om hon vet vilken av dockorna som heter Lena och vilken som heter Nyhamn. Hon bär på dem, bäddar ner dem med filtar och kuddar, byter "umpa" (strumpor) på dem, dansar med dem och pussar dem.