En stor bebis i en liten stol.
När vi var hos Melins och firade midsommar ville Hanna att Matteus skulle sitta i dockstolen. Vilken tur att barn i Matteus ålder ännu är något medgörliga. Mer medgörliga än Hanna själv som inte ville vara med på bilden utan hellre ville dansa i bakgrunden.
Varför gå till gymmet när gymmet kan komma till mig? Varför vända sig efter saker när jag kan dra dem till mig? Bekvämt inte bara för Matteus utan för oss vuxna också som litar på att Matteus stannar där vi lagt honom. Men snart får vi nog åtminstone lägga ut en större filt.
Matteus har firat sin första midsommar tillsammans med familjen Melin och i Hannas goda omsorg.
Eftersom regnet öste ner under större delen av dagen fick vi resa och pynta midsommarstången i vardagsrummet.
Idag har Matteus flyttat nappen från den ena handen till den andra. Och ligger han på rygg så åker benen genast upp i luften. Och se där: på andra sidan benet sitter ju den där foten. Världen blir bara större och större för Matteus.
Inte undra på att den skräms på kvällen när det är dags att sova. Det går bra att somna först, men stört omöjligt att förbli sovande. Sen får mamma och pappa turas om att kånka och trösta och studsa på bollen och amma och tala tillrätta med mycket-milda-ord och…
Pappa visar mönster och bilder med stor inlevelse. I boken om Wille är den glada nyckelpigan, den röda sidan med de svarta prickarna och de vita cirklarna på svart bakgrund klara favoriter.
Vad du är söt min kära lilla ponny.
Vad du är snäll min kära lilla häst.
Du säger ingenting min kära lilla ponny,
men du är den jag gillar bäst.
Retar vi gallfeber på alla kolonister som inte tycker om kaniner? Vill i så fall bara säga att de här kaninerna inte äter gröna blad (och det har vi Livsmedelsverket att tacka för).
