Skördefest i Stadsparken

I söndags var vi på skördefest i Stadsparken i Lund.

-Mamma, ska vi skörda då?

Nej, vi skördade inte där, men vi firade skörd. Vi klappade en häst, kalvar och tittade på grisar. Vi gjorde äppelmust av några äpplen som vi tog med oss. Vi åt god mat, hoppade i höbalar, lekte på lekplatsen, tittade på dockteater, lyssnade på Alte Kamreren som spexade en konsert och vi träffade Oskar, Ellen, Andrea och Gustaf. Lovisa travade Stadsparken fram och tillbaka flera gånger utan att ens vilja sitta i vagnen. På kvällen var hon rätt trött. Matteus hade dock energi kvar för att gå på sin Lille Skutt-gympa efter Stadsparken.

Våra nytvättade äpplen som snart ska bli must.

Här krossas äpplena så att de ser tuggade ut.

Och här rinner äntligen musten ut.
 

2,5 liter nypressad äppelmust i en nyinköpt pilkorg.

Efter dockteatern fick Lovisa pyssla en egen dockteaterdocka: en igelkott. Staffan, som hade dockteatern, sa att man ska leka med maten. Först ska man odla, sedan skörda och leka med och till sist äta upp.

Kalvarna var sötast.

Att gunga högt upp i luften är också kul!

Fantasi och verklighet

Härom dagen kom Matteus hem med en jättefin teckning från förskolan. Det är ett träd och en sol som lyser på trädet. Teckningen är så fin att den har blivit inramad och nu sitter på väggen i barnens rum.

 

Här åker Matteus snöskoter. Ibland, eller ganska ofta, är fantasin så stark att det inte går att skilja den från verkligheten. Som t.ex. när Matteus berättade på förskolan att han har en kanin hemma som heter Polisen och en hund som heter Vakthunden. På frågan om det var gosedjur som han pratade om nekade han och sa att det var på riktigt. Personalen var inte helt säker och frågade om det var sant. När mamma frågade Matteus på kvällen hämtade han gosedjurshunden och förklarade att den ju inte hade något namn, så då hade han helt enkelt hittat på namnet Vakthunden till den.

Men ibland måste verkligheten stå över fantasin. Därför har vi nu alla lärt oss att både polis, brandkår och ambulans stannar innan korsningar för att titta om det kommer trafik innan de kör vidare. Även om de har både sirener och blåljus på. Så det gör Matteus också numera när han cyklar hem från förskolan med sirener och blåljus.

En söndag i Petersgården:

Förra söndagen var det dramatik. Barnen somnade sent, sent efter att ha varit uppe och kissat tre gånger var, fått sömnpulver, druckit vatten och bytt ut sänglektyren ett par gånger. När de äntligen somnat började diskmaskinen poppa. 3 popp och sen var den död. Det blev till att spotta i nävarna och tömma maskinen, forsla ut den i trädgården, vädra ut och kvickt beställa en ny innan vi fick däcka. Den nya maskinen kom i torsdags och funkar utmärkt. Vilken befrielse! Måndagsdisken var in nådig - det var dels måndagens disk och allt som hade varit i diskmaskinen! Men barnen hjälpte (och stjälpte) självklart till!

Och under veckan som var hade Matteus ju också namnsdag. Det var nog väldigt oväntat för honom. Men fröknarna på förskolan gratulerade och så kom det till och med ett fint kort med posten till honom från Klara, Hanna, Astrid, Anja och Anders!

Det sista sommarsuget

I år vill sommaren visst aldrig ta slut. Men nu säger alla att det ska bli slut på sommardagar och redan idag var det betydligt kallare: "bara" strax över 20-gradersstrecket. Därför passade vi på att packa ner kvällsmaten i burkar och flaskor och påsar och körde till närmsta badsjö. När vi kom fram till Tvedöra var det blåsigt och mulet och Lovisa gnällde. Men nu gällde det att suga i sig det sista av sommaren så det var bara till att bita ihop... Men så fort vår lilla vattenloppa fick syn på vattnet studsade hon iväg och ropade "Bada! Bada! Bada!". Sen skvätte vi vatten på varandra och plaskade en stund. Det var ganska varmt i vattnet, men den ända som doppade sig var Lovisa. Och det var inte frivilligt.

Sen tog vi på varma, torra kläder och kröp in under filten och åt tortellini med tomatpests, mozzarella och skinka och varsin satsuma. Tänk att satsumorna redan har kommit i affärerna! Det kändes verkligen konstigt att sitta på sommarstranden och äta satsuma! Det passade liksom inte ihop, även om det var gott. Fast barnen vet ju inte att det inte passar ihop.

Förra helgen fick Lovisa förresten återse sin älskade Léna! När hon upptäckte Lena hemma hos Oskar böjde hon sig fram och granskade henne noga. Sedan sa hon: "Lena inte sönder!" Kusin Oskars farmor har sytt på ett nytt ansikte på den alldeles söndersargade dockan. Nu har Lena varit med på förskolan nästan varje dag.

Mycket Skrylle

Men jösses! Bloggen har ju inte blivit uppdaterad på så länge. Varför säger ni inget?

Sedan sist har det verit en hel del Skrylle. En högsommarhet fredag för två veckor sedan var det planeringsdag på förskolan, så vi passade på att vara med på Natur för de minsta som de har i Skrylle på fredagar. Vi gick en kort vända till naturlekplatsen och tillbaka till naturum igen, där ugglan i stammen lockade. När ugglan och Lovisa lekt titt-ut ett bra tag gick vi vidare till Matteus favoritplats med utsikt över sjön, Södra Sandby och slätten och åt lite picknick.

Lördagen efter var mamma och Andrea på trädgårdsfesten på Sofiero. Det innebar ett kort kusinmöte. Lovisa passade på att studera och snusa bebis så att hon lär sig hur hon ska ta hand om sina dockor. Bebisen heter Ellen och hon är fin och mjuk.

I lördags var vi i Skrylle igen för att lära oss en massa om svamp. Vi hittade några svampar och sedan gjorde vi egna svampar av trolldeg. Så bra att det finns svampar som bryter ner alla djurens bajs och gamla stubbar, för annars hade det ju varit alldeles fullt överallt och då hade man inte kunnat gå i Skrylle. En del svampar kan man äta och dom svamparna är mer som svamparnas frukter, för egentligen är svampar som jättelånga rötter i jorden. Det finns inga rymdsvampar, men man kan nästan säga att det finns rymdsvampar, för om man trampar på en röksvamp så flyger det små svampsporer upp i luften och flyger långt, långt bort för att kanske växa till nya svampar.

Och så har vi titt-ut-uggnal igen.

Och cykla vill hon också göra - kan själv. Precis som Matteus.