Tomtar i köksträdgården

Nu är det nästan en månad sedan som pappa fyllde år och körsbärsträden blommade. Och bara för 6 veckor sedan kunde man äntligen konstatera att träden slagit ut. Under tiden har syrenbuskarna på andra sidan gatan stått i lila brand så man knappt kunde se de gröna bladen bakom. Nu är vårblomningen förbi. De vita kronbladen från körsbärsträden har blivit bruna och på äppelträden sitter äppelkart stora som gräslöksblommor. Köksträdgården är en kakofoni av lilablommande salvia och blommande gräslöksbollar. Den bara jorden syns knappt mer i pallkragarna. Rädisorna är over and done och salladens andra sådd har snart kommit halvvägs. Och solen fortsätter att steka på varenda dag. Maj månad smäller alltid högre än jag anar innan. Det är i maj som livet vänder. Varenda gång och på så många plan.

På kvällarna lyser solen lite mildare och i det varma kvällsljuset vill vi alla stanna kvar lite längre än till godnattsagodags. Lovisa hjälper gärna till med vattningen genom att fylla muggar och kannor från vattenslangen och hälla i fågelbaden och på växterna. Matteus hjälper till att äta av de gröna bladen. Ikväll var han alldeles grön i mungiporna av salladssaft. Mamma gallrade bland morötterna och Matteus åt glatt upp alla de millimetertjock morötterna innan han la blasten i ogräshinken.

Härom dagen frågade Matteus om tomtar finns på riktigt. Nej, de finns bara i fantasin, menade mamma (man ska väl inte tuta i barn vad som helst). När mamma kom hem från jobbet igår var det första han sa: "Mamma, vet du en sak? Visst sa du att tomtar inte finns?! Men det får man tänka vad man vill om!" Där har ju förskolläraren sagt något väldigt sant. Och visst finns tomtar ibland både i fantasin och i verkligheten. Här är en bild på våra två trädgårdstomtar som hjälper till i trädgården, var och en på sitt sätt: