I eftermiddag har Matteus pysslat en sockerlykta som vi ska ha på bordet i morgon när det är kalas här. Med stor omsorg och noggrannhet målar han lim runt hela glasburken. När jag sedan häller ut socker på tidningspapper för att rulla burken i det utbrister han: "Amen få fasen mamma, du kan inte hälla ut sockret på tidningspappret!". Som mamma borde jag väl då vara glad och tacksam över att han förstår att man inte häller ut socker på tidningspapper såhär dagligdags precis. Och att ens barn testar språkets gränser är väl egentligen också positivt för språkutvecklingen.
Lovisa satt en god stund och kollade in Sixten innan hon tog mod till sig och kände lite på honom. Jodå, han är på riktigt, den där pälsiga saken. Han vände sig om och tittade tillbaka på den där lilla människan som nypit honom i pälsen. "Ja, klappa lite, bara."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar