Kloker och Toker

När Matteus har pratat öronen av oss ibland så har vi haft våra farhågor inför den tid då också Lovisa kommer in i pladderstadiet. Det har hon gjort nu, men hittills är det oftast ganska underhållande. Barnen får visserligen ännu lära sig att vi bara kan lyssna på en av dem åt gången, men när turtagningen fungerar kan man vaska fram många guldkorn.

Härom dagen drack mamma vatten.

Lovisa: Rinner det vatten ner i din mage nu?

Mamma: Ja.

Lovisa: Får jag se?

Matteus: Det kan man inte se. Då får man skära hål i mammas mage.

Lovisa: Nej, då går mammas hud sönder!

Matteus: Då får man sätta på plåster.

Lovisa: Ja.

Matteus är mycket sysselsatt av rymden. På förskolan inreder barnen ett rymdrum och lär sig samtidigt om planeter, solsystemet, jorden och rymdraketer. Och hemma fortsätter alla funderingar.

Matteus plockar fram en boll som ser ut som en jordglob.

Matteus: Pappa, var är Dalby?

Pappa pekar ut Dalby och Sverige.

Matteus: Men var är Kina?

Pappa pekar ut Kina.

Matteus: Och var är Australien?

Pappa pekar ut Australien.

Matteus: Var är Italien?

Pappa pekar ut Sverige och Dalby och sedan Italien.

Matteus: Finns det något annat varmt Land som inte ligger så långt borta?

Många gånger har Matteus också påpekat att det är natt i Kina när det är dag här. För ett tag sedan frågade mamma om Matteus visste vad Kina var för något. Han chansade på att Kina är en stad i ett land. Mamma sa att det var ett land och pekade ut det på jordgloben bredvid Matteus säng och berättade att det finns elever i mammas klass på jobbet som kommer från Kina. Matteus tittade förundrad på mamma och undrade när han fick komma till jobbet och hälsa på.

Idag:

Matteus: Pappa, du är liten.

Pappa: Jaså?

Matteus: Jorden är jättestor och vi är små.

Medan Matteus kommer med den ena klokskapen efter den andra kommer Lovisa med tokigheter. Hon berättar för grannarna att hon sett tomtar på deras tak. När barnen idag sprang i skytteltrafik till pappa som lagade mat utspelade sig detta:

Lovisa får smaka av maten varpå Matteus kommer springande och också vill smaka på maten. Lovisa kommer tillbaka och vill smaka på osten, varpå Matteus också kommer tillbaka och vill smaka på osten. Lovisa kommer tillbaka och tittar förväntansfullt på pappa. Pappa undrar vad hon vill ha nu, en bit ost till kanske? Lovisa svarar: "Eh... Eh.... Choklad!"

Oj, vilken fart det blev när Lovisa åkte nerför rutschkanan på Petersgården i söndags.

Det bästa med att gå i kyrkan på Petersgården är nog ändå rutschkanan. Fast det är roligt att hjälpa till att bära i processionen också.

Dophelg och trädäck

Förra helgen var farmor och farfar här och den här helgen var mormor och morfar här. Snart kanske Lovisa kan lära sig att hålla isär namnen "mormor och morfar" och "farmor och farfar".
Medan Joakim byggde hela vårt trädäck i två nivåer var vi på Ellens dop. Nu är trädäcket klart och vi väntar på sol och värme.

Helgeandstraditionen, att barnen häller vattnet i dopfunten, har spridit sig till Eslöv =)

Andrea hade bakat goda kakor.

Mormor och morfar gosar med Ellen.

Teknikens- och sjöfartens hus med farmor och farfar

Farmor och farfar är på besök! Vi tog med dem till teknikens och sjöfartens hus i Malmö igår och tittade på ångmaskiner, gamla lok, gamla bilar, en ubåt, flygplan, fler gamla bilar och motorcyklar... Barnen klättrade och rutschade som bara den på lekplatsen och slutligen testade vi några spännande experiment på science-utställningen.

Linden

Nu går Lovisa på Linden. Samma avdelning som Matteus. Tillsammans med de stora barnen. I onsdags var den första överskolningsdagen och Lovisa stannade på Linden fram till lunch och åt och sov sedan på småbarnsavdelningen. I torsdags var hon själv på Linden och när personalen från småbarnsavdelningen kom för att fråga om hon ville komma och äta på Eken fick de en sur blick. Här skulle det minsann inte gås tillbaka till Eken! Och sedan dess är Lovisa helt och hållet ett Linden-barn.
Hon trivs utmärkt, verkar det som, även om det tycks ta lite på krafterna. Då är det skönt att kunna lägga sig ner och lägga pussel på mammas telefon.

Att hämta barnen på samma ställe är betydligt mer tidsekonomiskt. Och nu när det ännu är ljust ute på eftermiddagarna får man passa på att ta den långa vägen hem. Härom dagen promenerade vi via en lekplats.

Barnen vinkar på mormor.

Skördefest i Stadsparken

I söndags var vi på skördefest i Stadsparken i Lund.

-Mamma, ska vi skörda då?

Nej, vi skördade inte där, men vi firade skörd. Vi klappade en häst, kalvar och tittade på grisar. Vi gjorde äppelmust av några äpplen som vi tog med oss. Vi åt god mat, hoppade i höbalar, lekte på lekplatsen, tittade på dockteater, lyssnade på Alte Kamreren som spexade en konsert och vi träffade Oskar, Ellen, Andrea och Gustaf. Lovisa travade Stadsparken fram och tillbaka flera gånger utan att ens vilja sitta i vagnen. På kvällen var hon rätt trött. Matteus hade dock energi kvar för att gå på sin Lille Skutt-gympa efter Stadsparken.

Våra nytvättade äpplen som snart ska bli must.

Här krossas äpplena så att de ser tuggade ut.

Och här rinner äntligen musten ut.
 

2,5 liter nypressad äppelmust i en nyinköpt pilkorg.

Efter dockteatern fick Lovisa pyssla en egen dockteaterdocka: en igelkott. Staffan, som hade dockteatern, sa att man ska leka med maten. Först ska man odla, sedan skörda och leka med och till sist äta upp.

Kalvarna var sötast.

Att gunga högt upp i luften är också kul!

Fantasi och verklighet

Härom dagen kom Matteus hem med en jättefin teckning från förskolan. Det är ett träd och en sol som lyser på trädet. Teckningen är så fin att den har blivit inramad och nu sitter på väggen i barnens rum.

 

Här åker Matteus snöskoter. Ibland, eller ganska ofta, är fantasin så stark att det inte går att skilja den från verkligheten. Som t.ex. när Matteus berättade på förskolan att han har en kanin hemma som heter Polisen och en hund som heter Vakthunden. På frågan om det var gosedjur som han pratade om nekade han och sa att det var på riktigt. Personalen var inte helt säker och frågade om det var sant. När mamma frågade Matteus på kvällen hämtade han gosedjurshunden och förklarade att den ju inte hade något namn, så då hade han helt enkelt hittat på namnet Vakthunden till den.

Men ibland måste verkligheten stå över fantasin. Därför har vi nu alla lärt oss att både polis, brandkår och ambulans stannar innan korsningar för att titta om det kommer trafik innan de kör vidare. Även om de har både sirener och blåljus på. Så det gör Matteus också numera när han cyklar hem från förskolan med sirener och blåljus.

En söndag i Petersgården:

Förra söndagen var det dramatik. Barnen somnade sent, sent efter att ha varit uppe och kissat tre gånger var, fått sömnpulver, druckit vatten och bytt ut sänglektyren ett par gånger. När de äntligen somnat började diskmaskinen poppa. 3 popp och sen var den död. Det blev till att spotta i nävarna och tömma maskinen, forsla ut den i trädgården, vädra ut och kvickt beställa en ny innan vi fick däcka. Den nya maskinen kom i torsdags och funkar utmärkt. Vilken befrielse! Måndagsdisken var in nådig - det var dels måndagens disk och allt som hade varit i diskmaskinen! Men barnen hjälpte (och stjälpte) självklart till!

Och under veckan som var hade Matteus ju också namnsdag. Det var nog väldigt oväntat för honom. Men fröknarna på förskolan gratulerade och så kom det till och med ett fint kort med posten till honom från Klara, Hanna, Astrid, Anja och Anders!

Det sista sommarsuget

I år vill sommaren visst aldrig ta slut. Men nu säger alla att det ska bli slut på sommardagar och redan idag var det betydligt kallare: "bara" strax över 20-gradersstrecket. Därför passade vi på att packa ner kvällsmaten i burkar och flaskor och påsar och körde till närmsta badsjö. När vi kom fram till Tvedöra var det blåsigt och mulet och Lovisa gnällde. Men nu gällde det att suga i sig det sista av sommaren så det var bara till att bita ihop... Men så fort vår lilla vattenloppa fick syn på vattnet studsade hon iväg och ropade "Bada! Bada! Bada!". Sen skvätte vi vatten på varandra och plaskade en stund. Det var ganska varmt i vattnet, men den ända som doppade sig var Lovisa. Och det var inte frivilligt.

Sen tog vi på varma, torra kläder och kröp in under filten och åt tortellini med tomatpests, mozzarella och skinka och varsin satsuma. Tänk att satsumorna redan har kommit i affärerna! Det kändes verkligen konstigt att sitta på sommarstranden och äta satsuma! Det passade liksom inte ihop, även om det var gott. Fast barnen vet ju inte att det inte passar ihop.

Förra helgen fick Lovisa förresten återse sin älskade Léna! När hon upptäckte Lena hemma hos Oskar böjde hon sig fram och granskade henne noga. Sedan sa hon: "Lena inte sönder!" Kusin Oskars farmor har sytt på ett nytt ansikte på den alldeles söndersargade dockan. Nu har Lena varit med på förskolan nästan varje dag.