Det sköna nästet som mamma sydde är nästan ratat för tillfället. Nu är det “bär mig” och “jag sover bara i mammas famn” som gäller. Som tur är funkar också barnvagnspromenader, men tro inte att de ger vila föra armarna, för här i Lund har det minsann snöat och snöröjarna har väldigt lite erfarenhet av snöröjning.
På bilden är Matteus ögon jättetrötta och glansiga efter att ha envisats med att vara öppna i nästan 3 timmar. Stackars Matteus – det är inte lätt att vara liten!
Först kommer en ansats till nysning, sedan kommer en nysning och sedan kommer nästan en nysning till, men den avslutas av en lång söt suck. Det är Matteus det.
Kusin Oskar, 13,5 veckor och Matteus 1,5 veckor.
Det är med viss motvillighet man hälsar på de yngre.
Matteus verkar ha pappas harmoniska humör. Han skriker bara när han har skäl till det och verkar annars vara väldigt nöjd.
Bäst är det att ligga på pappas mage. Där kan Matteus ligga i flera timmar.
Vakenstunderna blir längre och då ligger Matteus gärna i babynästet och tittar.
Men ännu ser Matteus oftast ut så här. Lika oemotståndlig vilket som.
Igår promenerade vi i bitande kyla till kolonin. Men solen sken och vi passade på att tanka lite solljus. Den skånska vintern brukar inte slösa på solstrålar.
